Utseende

Kropp

Det finns otroliga historier om maine coonens vikt och storlek. I verkligheten väger en fullvuxen hane cirka sex till åtta kilo, en hona väger något mindre fyra till sex kilo. Lägger man dessutom till cirka fem centimeter päls blir resultatet en katt som ser mycket stor ut. Som de flesta större kattraser utvecklas Maine coonen relativt långsamt och det tar tre-fem år innan den nått full fysik.

Kroppen är stor, muskulös, bredbröstad och katten bör vara lång men med ett rektangulärt helhetsinryck. Den långa böljande svansen är bred vid basen och avsmalnande och ska helst nå ända till nacken. De stora, runda och välpälsade tassarna fungerar som ”snöskor”.

Huvud

Maine coonen har ett huvud som är medium i bredd med höga kindben. Ansikte och nos är av medium längd med fyrkantigt nosparti och i profil har nosen en lätt böjning. De olika delarna ska vara välmarkerade.

Ögon

Ögonen är stora, placerade långt ifrån varandra och lite snett ansatta, de får inte vara mandelformade.

Öron

De stora, spetsiga öronen har stor rörlighet, sitter högt på huvudet, är breda vid basen, spesiga i toppen och är välpälsade både inuti och utanpå. Helst ska mellanrummet mellan öronen ha samma bredd som öronbasen.

Päls

Pälsen är silkesaktig, tät och tjock, kortare på skuldrorna och huvudet men längre på ryggen och bakbenen. Underpälsen är mjuk och fin, täckt av den blanka överpälsen. Pälsen är lättskött och tovar sig i regel inte. Krage, med början från skuldrorna är önskvärd. Katterna ska vara välpälsade under magen och ha pälsbyxor bak.

Färg och mönster

Det finns mycket stor variation hos rasen vad gäller färger; silver, mönster, med eller utan vitt och så vidare. De vanligaste färgerna är svart eller röd med mönster (bruntabby, blåtabby, rödtabby, sköldpaddstabby osv.). Maskat, lila och choklad är inte tillåtet. På utställningar bedöms maine cooner i färggrupper. Den dubbla pälsen, tofsbeklädda tassar, välpälsade öron och en lång yvig svans gör att de klarar sig mycket bra i det bistra vinterklimatet i Maine.